Socialdemokraterna lanserar klimatoffensiv när riksdagen återsamlas

Sveriges socialdemokrater har inlett en samordnad parlamentarisk offensiv mot Tidöavtalets koalitions miljöpolitik genom att på måndagsmorgonen lämna in tre interpellationer riktade mot klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari och jämställdhetsminister Nina Larsson. Inlämningarna — två om klimatkrisberedskap och en om diskrimineringsbekämpning — signalerar en intensifierad oppositionsstrategi inför riksdagsvalet i september 2026.

Ekosystemkollaps som nationellt säkerhetshot

Den mest slående av de tre inlämningarna är interpellation 2025/26:352, där Jytte Guteland (S) direkt kopplar förlust av biologisk mångfald till nationell säkerhet. Med hänvisning till en nyligen publicerad brittisk regeringsrapport, Global biodiversity loss, ecosystem collapse and national security, argumenterar Guteland att krisen för biologisk mångfald och kollapsen av ekosystem inte bara är miljöproblem utan ett växande hot mot den nationella säkerheten. Rapporten identifierar livsmedels- och vattensäkerhet, konflikteskalering och ökad migration som direkta konsekvenser av ekosystemförstöring.

Guteland hänvisar också till EU:s klimatvetenskapliga råd, som varnade denna vecka att Europa måste förbereda sig för temperaturer tre grader över förindustriella nivåer. Rådets bedömning att nyligen inträffade klimatrelaterade katastrofer har kostat mer än 450 miljarder euro årligen i Europa ger finansiell brådska åt vad som traditionellt formulerats som en miljöfråga.

Genom att formulera klimatförändringarna som ett säkerhetshot snarare än enbart en miljöfråga använder Guteland en retorisk strategi som resonerar med regeringens eget fokus på nationell säkerhet inom andra politikområden — särskilt försvar och organiserad brottslighet. Frågan till Pourmokhtari är skarp: vilken krisberedskap har regeringen för den snabbare uppvärmningen?

Fyra månaders tystnad om klimatmålen

Gutelands andra interpellation (2025/26:351) tar ett mer processuellt grepp men bär lika betydelsefulla implikationer. Miljömålsberedningen lämnade sitt betänkande om de svenska klimatmålen till regeringen den 30 oktober 2025 — för fyra månader sedan. Betänkandet innehöll förslag till uppdaterade etappmål för 2030, planer för utfasning av fossila bränslen, mål för elektrifiering av fordonsflottan, regler för redovisning av bio-CCS samt reformer av Klimatpolitiska rådet.

Gutelands fråga — när tänker regeringen agera på beredningens förslag? — belyser ett gap mellan regeringens retoriska åtagande för klimatåtgärder och dess lagstiftningsproduktion. Miljömålsberedningen är ett tvärpolitiskt organ inrättat av riksdagen, vilket ger dess rekommendationer betydande institutionell tyngd. En fyra månader lång fördröjning utan regeringssvar riskerar att skapa uppfattningen att koalitionen kör ut klockan före valet snarare än att engagera sig i sakfrågorna.

Diskrimineringsombudsmannen kräver handling

Den tredje interpellationen (2025/26:353), inlämnad av Adrian Magnusson (S), skiftar fokus till jämställdhetspolitiken. Diskrimineringsombudsmannen (DO) rekommenderade i sin årsrapport för 2025 — överlämnad till regeringen i november — att sanktionerna vid bevisade fall av diskriminering bör skärpas. DO noterade att den upplevda diskrimineringen ligger kvar på höga nivåer inom vissa samhällssektorer trots andra vidtagna åtgärder.

Magnussons fråga till jämställdhetsminister Nina Larsson är om regeringen avser att agera på rekommendationen. Interpellationen speglar en bredare socialdemokratisk strategi att använda oberoende tillsynsmyndigheters rekommendationer som hävstång mot regeringen, genom att formulera passivitet som ett medvetet politiskt val snarare än enbart administrativ fördröjning.

Politisk kontext och implikationer

Den samordnade inlämningen av tre interpellationer en måndagsmorgon är ett medvetet taktiskt val. Genom att gruppera klimat- och jämställdhetsutmaningar tillsammans konstruerar socialdemokraterna ett narrativ om regeringens passivitet på flera politiska fronter — ett budskap skräddarsytt för de sista månaderna före riksdagsvalet i september 2026.

För klimatminister Pourmokhtari innebär interpellationerna en särskild utmaning. Liberalerna (L) har historiskt positionerat sig som koalitionens miljösamvete, och Pourmokhtari har mött återkommande kritik från miljöorganisationer för otillräcklig ambition. Det nationella säkerhetsperspektivet i interpellationen om ekosystemkollaps gör det svårare att avfärda frågan som rutinmässig oppositionspolitik.

Regeringens svarstid är nu en politisk variabel: interpellationsdebatter schemaläggs vanligtvis inom två till tre veckor, vilket innebär att Pourmokhtari och Larsson kommer att ställas inför riksdagsfrågor i början till mitten av mars. Deras svar kommer att granskas för signaler om huruvida regeringen avser att lägga fram en klimatproposition före sommaruppehållet eller skjuta upp till nästa riksmöte.